Heraldik började användas under 1100-talet som ett sätt för krigare att kunna känna igen varandra på slagfältet och på mindre än 100 år etablerades bruket runt om i Europa. I Sverige är den första, kända vapenskölden från 1219 och ägdes av Broberg-ätten
Att vi vet hur vapensköldarna såg ut beror på att vapen snabbt blev något man var stolt över och därför visade upp. Det finns bilder bevarade på många olika ställen, som t.ex. sigill, gravstatyer, byggnadsdetaljer, bokillustrationer och kistor. Ganska snabbt blev vapnen så många att det behövdes förteckningar och många finns bevarade, den äldsta är Aachener Wappenrolle från 1198. Det var även så härolder (de hade mest sprungit med meddelanden innan) blev involverade, någon måste hålla reda på det växande myllret.
Men det är opraktiskt med långa listor av bilder så ett beskrivningssystem, som kallas för blasonering, växte fram. I engelsktalande länder görs detta på normandiskfranska eftersom det var det språket som talades av den engelska adeln under 1100-talet, då vapensystemet började användas.
Heraldik inom SCA
Heraldik inom SCA ägnar sig inte bara åt sköldar, utan täcker också heraldiska märken och namn.
Namnet väljer man baserad på medeltida namnbruk i Europa eller en annan samtida kultur. Namnval är oftast det första man gör när man börjar, men det kan ta tid innan man bestämmer sig för att registrera det. Den här lilla namnguiden kan hjälpa att hitta vad som passar bäst för just dig. Viktigt är att man måste registrera ett namn innan (eller samtidigt) man registrerar en vapensköld och/eller ett märke.
När man väljer en heraldisk vapensköld, bör detta följa efter medeltida principer som är förklarade i vapenguiden. Märke måste också följa de här anvisningarna med några avvikelser. Vapensköldar (device) och märke (badge) är vad man använder för att identifiera sig själv och andra och man kan ha dem på banér, dräkter, sköldar och mycket mer!